Oj.

Inser att det är mer eller mindre två månader sedan jag uppdaterade bloggen, och tro mig - jag har fått klagomål, mestadels från min flickvän. Så därför kommer här ett litet inlägg. Efter två månaders tystnad är det dock svårt att komma på vad man ska skriva om. Någon som kan komma med förslag och önskemål?

Här i (det något varmare) Luleå flyter allt på som det sig bör, en av mina bästa kompisar klämde ut en liten bebis den 23 mars, och han fick namnet Jackson. Söt som socker är han också, ni skulle bara veta. Här någon dag ska jag få leka med både Jackson och hans underbara mamma, vilket jag ser fram emot. Igår skickade jag iväg en beställning på födelsegåva, så jag väntar med spänning på att paketet ska anlända. Söker skola till hösten gör jag också, en utbildning till behandlingspedagog och jag tror att det yrket passar mig som handen i handsken. Har hittat det perfekta stället för ett behandlingshem, och det satte i gång en massa planer, drömmar och idéer i mig. En dag ska jag driva ett behandlinghem, det spelar ingen roll hur lång tid det tar, jag ska göra det!

Oh, just det! Jag har köpt en sekretär som jag är totalt förälskad i! I skrivande stund står den i Bredsel och väntar på att jag ska komma och slipa och måla den vit. Den kommer att bli så fin, åh.

Jajja, jag ska väl bli bättre på detta med att uppdatera..

Tycker inte alls att det är konstigt att folk lider av ätstörningar, jag är inte det minsta förvånad. Till höger och vänster matas vi av information som säger ät inte det och den här maten blir du fet av. Sunt förnuft, någon som hört talas om det?! Man kan äta lite av allt, det gör en inte fet - utan snarare frisk och stark. Vår kropp behöver kolhydrater, behöver fett, protein, mineraler och massa annat - därför avfärdar jag rakt av alla slags dieter som dumheter. Ät lite av vad du vill, när du vill, och gör träningen till något roligt - då kommer du att må gott.

Och apropå träning så ska jag dra iväg på Aerobic dance nu. Tjo!

Nä fy, nu är jag verkligen helt slut, sådär slut att jag knappt orkar röra på mig. Det blev dubbla pass på Stil idag, körde sextio minuter (att man orkar) på löpbandet och sedan blev det ett Bodypump-pass och plz kill me - för det var det mest överjävliga jag har gjort i hela mitt liv. Jag trödde seriöst att jag skulle dö på kuppen, det brände så hiskeligt i mina muskler och efteråt orkade jag faktiskt inte så mycket som höja mina armar. Sitter och frågar mig själv hur i hela fridens namn jag ska orka med ett till sådant pass, men mitt mål just nu är att gå på åtminstone ett i veckan så jag får bygga upp lite muskler - mest därför att jag för en gångs skull vill vinna över Frida när vi busar och brottas. Fast faktiskt så har jag nog vunnit några gånger nu, men det har nog varit med nöd och näppe, hah. Imorgon sticker jag iväg och löper med Henrik på morgonen när jag ändå inte börjar förrän 12, och sedan ska jag köra Zumba på kvällen. Det däremot är inte lika förödande som Bodypumpen, haha. Känner att jag börjat hitta balans och rutin i mitt tränande och för en gångs skull känns det faktiskt kul, det här med träning. Det känns skönt att bara göra det för att må bra, kroppsligt och själsligt, för att ta hand om kroppen och göra den stark.

Åh, jag längtar efter min frukost, för jag har nämligen köpt linfrön idag och det ska jag äta på morgonen. Inte enbart då alltså, utan tillsammans med fil, flingor och torkade aprikoser. Nam nam! Fast vet ni, jag måste faktiskt säga att något skumt håller på att hända med mig och vore det inte för att jag med all säkerhet vet att min flickvän inte gjort mig på smällen så skulle jag trott att jag är gravid - för jag har börjat äta saker som jag aldrig tidigare velat äta eller brytt mig om. Här om dagen blev jag toksugen på blodpudding och jag kan räkna på en hand hur många gånger jag velat äta det och nu går jag runt och är sugen på det hela tiden. Har fått en annan besatthet kring danskt rågbröd, och torkade aprikoser och linfrön i filen, rivna morötter.. shit, det är ju knappt gott ens? Ja, ibland undrar jag om det fullständigt snurrat runt i huvudet på mig. Torsk, som typ alla tycker är sämsta fisken, den älskar ju jag såklart och skulle mer än gärna äta torsk flera gånger i veckan. Panerad torsk, kokt torsk, stekt torsk, torsksoppa, ugnstekt torsk, nam nam nam I say. Jaja, nog om mat, för nu sätter jag punkt för detta virriga tränings och matinlägg. God natt med er allesammans..

Steg upp alldeles för sent idag! Hade ställt klockan på 9, men tog mig inte upp förrän 10.30 och vet ni? Jag verkligen avskyr när jag måste skjuta upp på mina mattider, haha. Ni vet, frukost klockan 10.30 istället för 8, hoppa över första mellanmålet och sedan lunch bara två timmar efter frukosten. Fy, får min kropp totalt ur balans! Hur som helst, jag ska snart bege mig mot Porsön för lite Indoor walking på Stil, sedan ska jag hem till brodra min för middag och vanligt hederligt lördagsmys. Funderar på att ringa Snadrus också, henne saknar jag.

Funderar om det hänt något annat kul på sistone som jag vill dela med mig av, men jag tycks inte komma på något speciellt? Jo, jag har ju suttit och funderat lite kring min framtid och vad jag vill göra. Funderade länge på lärare, och det känns väl fortfarande aktuellt, men jag har nog lite halvt ändå bestämt mig för ett annat yrke, ett som jag funderat på till och från mer eller mindre så länge jag funderat över ett framtida yrke. Vi får se.. Enligt min kvinna ska vi tydligen flytta till Kalix, haha - vet inte om jag ska skratta eller gråta?

Är så JÄVLA sugen på att shoppa, jag dör.

Kärlek är bara ett ord, men känslan som hon lämnar efter sig i mitt hjärta är något som saknar ett ord och som saknar en beskrivning - mest därför att ord aldrig skulle räcka till ändå. Jag får den där känslan - ofta tillsammans med henne - om att världen trots allt kan vara och är vacker precis som sådan den är, och att det finns lycka och lugn även i dom för mig svåraste stunderna. Det känns ibland som att hon låter mig se mig själv genom hennes ögon, och det skapar självrespekt och kärlek gentemot mig - för hon låter mig ta del av hur jag får henne att känna och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag kan låta henne uppleva det jag känner för henne fullt ut, för det är en underbar känsla fylld av kärlek, lycka och harmoni. Henne skulle jag aldrig ta förgivet, och jag ska visa henne varje dag med ord och med handlingar hur mycket och hur djupt jag älskar henne.

En av dom mest charmiga sakerna med min flickvän, det är att hon titt som tätt tjuvar mina saker och tar hem dom. När ett par tjockstrumpor fattas, eller en tröja, en sjal eller mer eller mindre vad som helst - ja, då kan man nästan räkna med att hon plockat på sig det och tagit med det hem. Ibland är hon dock omtänksam och lämnar något hemma hos mig i utbyte, nu exempel vis har hon snott min senapsgula palestinasjal, men har då istället lämnat sin svarta sjal här hos mig. Det är vad jag kallar kärlek, gott folk - äkta kärlek.

Every day I spend with you is the new best day of my life.

Nu kommer ett sådant där personligt, lite längre inlägg..

Ibland förstår jag mig verkligen inte på människor, speciellt inte dom som tenderar att tro att dom kan säga vad som helst när den handlar om andra människor. Människor är hycklare vissa gånger - jo, jag tycker faktiskt det, speciellt när det handlar om kropp och vikt. Kikade in på [Isabellas] blogg igår och såg att hon hade lagt ut vanliga hederliga bikinibilder från sin semester - inget konstigt med det, det jag däremot reagerade på var kommentarerna som följde. Jag blir lika förvånad varje gång jag ser hur andra människor tar sig rätten att skriva nedlåtande och rent av elaka och hemska saker om andras utseende eller kroppar. Det är helt galet när man tänker efter - för vem skulle själv vilja få sådana kommentarer slängt i ansiktet? Lik förbannat sitter dom där internet-hatarna där - dag efter dag - och skriver dessa hemskheter. Jag undrar vars världen är på väg egentligen. Sedan undrar jag också hur människor orkar engagera sig så mycket i andras utseende och kroppsform, när man har nog att engagera sig när det kommer till en själv? Hur fan orkar man, var finner man det drivet att hata och hacka på alla andra? Jag förstår givetvis att dessa människor själva inte mår bra, men samtidigt måste man ju faktiskt ifrågasätta detta beteende för att få ett stopp på det. Ingen människa har rätt att få en annan människa att må dåligt.

Jag var överviktig väldigt länge och kan idag medge att jag har varit en "xl", och jag har fått min beskärda del "tjockis" slängt i ansiktet. Jag vet hur ont det gör trots att man utåt sett låtsas att man inte bryr sig, samtidigt som ens självkänsla sjunker till botten. Man känner att man inte duger som man är, att man inte passar in när man inte är i närheten av det ideal som idag råder. Jag vet precis hur det känns att vara den feta tjejen, men jag vet idag också att lycka INTE har något med smalhet att göra. Jag är idag en "xs" och inte fan är det tack vare min klädstorlek som jag idag mår bättre mot förut, för jag mådde lika eländigt (om inte mer eländigt) efter att jag gick ner i vikt, för det där ordet fanns kvar i mig och plågade mig. Tjockis. Det som har fått mig att må bättre är det jobb som jag lagt ner på mig själv och min självkänsla, min självkännedom och kroppskännedom och det är något som jag varmt kan rekommendera till alla som på något sätt har en dålig självkänsla och skev kroppsuppfattning. Jobba med er själv och lär er att inte bara acceptera - utan även älska - er själva och eran kropp, för i långa loppet är det bara det som kommer få er att må bra, inte eran klädstorlek eller vad siffran på vågen säger - för i slutändan spelar det ingen roll om du från första början inte tycker om dig själv.

Det jag menade när jag skrev att folk många gånger är hycklare, är att människor aldrig är nöjda - det spelar ingen roll hur man än försöker behaga dom, för dom hittar alltid något att gnälla över. När jag var som mest överviktig fick jag höra att jag var en tjockis, ett fetto och när jag var som smalast fick jag höra att jag var ett benrangel och att det är mycket vackrare med höfter och bröst. Vad gör det med en människa, när andra människor runt omkring hela tiden fäller kommentarer kring ens vikt och kropp? Jag är ett praktexempel på vad det blir av en, men jag har vuxit mig stark ur allt som folk säger om en och jag vet att alla andra där ute inte behöver älska mig, för när jag älskar mig själv så kan andras elakheter inte få mig att tappa balansen. Visst har jag likt alla andra bättre och sämre dagar, och ibland ser jag fel med min kropp hur mycket jag än anstränger mig för att inte leta dessa fel. Jag är ju liksom inte mer än mänsklig, men jag tycker att det viktigaste är att man kan stå stadigt med fötterna på jorden dom dagarna och inte låta sig påverkas allt för mycket (och helst inte alls) av media, idealet och vad andra människor har för elakheter att komma med.

Jag bryr mig inte om hur Isabella ser ut, det är hennes liv och hennes kropp, men det jag kan säga är att det glädjer mig att hon verkar trivas med den kroppsform som hon har. Den glädjen smittar av sig på andra människor och stärker säkert väldigt många som sitter där hemma och hatar sina kroppar och sig själva. Fler som henne i rampljuset tycker jag!

Det finns bara ett enda exemplar av dig, så var stolt och älska dig själv - det är du värd!

Någon där ute som har egna tankar och synpunkter kring detta ämne?